Min syn på knäsmärtor

2012-09-21 | Min syn

 

 
Ett återkommande problem bland såväl aktiva som inaktiva människor är knäsmärtor och då framförallt främre knäsmärtor. Det skapar oro, frånvaro från jobb/aktivtet och försämrad levnadsstandard.
 
Många utav dessa smärtor går helt klart att förebygga och många andra går att få bort med små enkla medel. Det är egentligen de akuta knäskadorna som till exempel korsbandsskada, meniskskada eller liknande som är de ”farliga” och som bör leda till viss oro och inte dessa vanliga relativt harmlösa knäsmärtorna men jag kan ibland uppleva i mitt yrke att det är tvärtom.
 
 
Många patienter man träffar oroar sig inte särskilt mycket över sin korsbandsskada (en utav de allvarligaste knäskadorna) då den ska opereras och sen är det bara att köra rehab så är allt bra. En annan patient som inte varit med om något trauma utan bara fått lite ont i knät under det senaste benpasset kan oroa ihjäl sig och undra om han någonsin kommer bli bra igen. Skadan och dess smärta verkar inte stå i proportion till den faktiskta skadan utan det verkar vara väldigt många psykiska parametrar när det kommer till knäsmärtor och det är enligt min erfarenhet inte skadan i sig eller hur allvarlig & omfattande den är som skapar oro utan patientens syn på det hela.
 
Drabbas man av en korsbandsskada kan man generellt säga att det tar mellan 6-9 månader innan man är tillbaka till där man var innan skadan. För vissa går det snabbare men för de allra flesta tar det ungefär den här tiden. Många utav de vanliga knäsmärtorna (jag väljer att skilja på skador och smärtor) går över av sig självt på några veckor utan någon som helst behandling och några andra tar 1-3 månader men oavsett är det bra mycket kortare tid än en allvarlig knäskada och ändå kan jag uppleva att det är patiententerna med knäsmärtor som är de oroliga och uppgivna. Varför har jag inget bra svar på och det är inte heller de denna artikel ska handla om utan det var bara ett litet sidospår.
 
 
Min syn på knäsmärtor är att majoriteten av dem går att förebygga – även de allvarliga. Pratar vi om idrottare så är de generellt idag för svaga i lårmusklerna och har för dålig stabilitet i höft/knäled. Detta skapar onödig stress på de ingående strukturerna och stabiliteten de behöver vid till exempel en närkamp i fotboll finns inte där. Jag har arbetat med flera elitlag och nu senaste Djurgårdens Innebandy. Där fanna de spelare som var ordinarie i såväl klubblag som elitserie men som inte ens orkade göra en enda enbensknäböj eller sin egen kroppsvikt i knäböj. Detta kan tyckas som hårda krav för vissa men det är de inte. Man ställer enorma krav på spelarnas syreupptagningsförmåga och allt som innefattar som konditionsbaserade biten men deras muskulatur och stabilitet/koordination glöms allt som oftast bort.
 
De flesta kommer nog ihåg när Djurgårdens fotboll i början på 2000-talet började införa obligatorisk styrketräning bland sina spelare (precis som ishockey alltid gjort)  och vad det gav för effekt på planen. Förutom färre skador hade de en period helt överlägsen fysik mot de andra allsvenska lagen och dominerade fotbollen under några år. Nu var det självklart andra faktorer som påverkade också som till exempel att de hade flera numera givna landslagsspelare i truppen men en viktig faktor som numera ALLA allsvenska klubbar annamat är betydelsen av regelbunden alternativ träning i form av styrketräning. Det är för mig väldigt glädjande att det äntligen börjat ske men man kan ju undra varför de inte skett tidigare? Tror folk att man blir klumpig bara för att man lägger på sig muskler? Att man skulle bli stel bara för att man kör knäböj och marklyft? Ibland undrar man ju om tränare med mera ens vet vad styrketräning gör för deras spelare/lag.
 
Jag ansvarade nyligen för en mycket lovande spelare i IFK Göteborg. Han behövde gå upp i muskler och bli en explosivare spelare. Jag tog fram ett komplett styrketräningsschema och personligt kostschema som han följde och resultatet lät inte vänta på sig. Förutom att komma i grym form vart han starkare, uthålligare, mindre skadebenägen och explosivare på planen. Här kommer en före och efter bild på honom.
 
 
Vad är det då som gör att vi ställer så låga krav på våra idrottares styrka? Jag tror det är en blandning av gammalt tänk att är man fotbollsspelare ska man inte hänga på gym utan man ska träna fotboll för det är de man ska bli bra på. Om man blir skadad da och inte kan lira fotboll och blir en sämre spelare i sjuksängen? Om man blir skadad, kommer tillbaka men blir skadad igen för att man är för svag? Nej det är dags att tänka om och detta gäller även till inaktiva människor/samhället i stort. Knäsmärtor går att förebygga med fysisk aktivitet. För många räcker det med enklare promenader och stretchning medan andra måste göra lite mer avancerade åtgärdar som styrke och stabiliseringsträning.
 
Jag har skrivit ned vilken diagnos alla de patienter som genom åren besökt mig på Idrottsskadecenter har haft och denna lilla lista tänkte jag gå igenom med er nu. Detta är alltså den diagnos jag kommit fram till och i vissa fall har jag valt att få den bekräftad av läkare/röntgen.
 
1. Patellofemoralt smärtsyndrom
2. Patellar tendinopati
3. Löparknä
4. Hopparknä
5. Meniskskada
6. Knäinstabilitet (generellt)
7. Främre korsbandsskada
8. Bursit (slemsäcksinflamation)
9. Quadricepstendinopati
10. Gonartros
 
Som ni ser så är de fyra första platserna muskulära/senrelaterade och först på plats 5 kommer en lite allvarligare skada. Jag kan dock säga direkt att det är patienten med hopparknä, löparknä eller de två diagnoserna överst som innefattar problem kring knäskålen som är de mest oroliga och som ibland är svårast att intala att de behöver genomgå en kortare rehabperiod för att bli bra.
 
Till skillnad från korsbandspatienterna som vet EXAKT vad de behöver gör för att bli bra och är beredda att även göra det så är många med oklara, generella smärtor kring knäleden extremt lata men samtidigt oroliga för att det kan vara något allvarligt.
 
När man ska undersöka ett knä är det därför extra noga att man verkligen ställer rätt diagnos och kan ge ett lugnande besked till patienten oavsett vilken diagnos det är. Det är extremt få knädiagnoser som gör att man inte kommer komma tillbaka till sin gamla aktivitetsnivå utan majoriteten går att bli helt återställd ifrån om man gör det man ska.
 
Min syn på knäsmärtor är att de ska tas på allvar och man ska låta sig undersökas men man ska inte vara så rädd för dem, inte ens om man drabbas av en allvarlig skada och absolut inte om man bara har knäsmärtor utan att någon skada har skett. Det går att bli kvitt sina knäbesvär och oftast krävs det inga större insatser förutom som sagt om man såklart drabbats av en allvarliga skada men även där kan man känna sig trygg då vi i Sverige har bland den bästa statistiken i världen över lyckade knäoperationer.
 
Ta hand om er och glöm inte att det var MIN syn på knäsmärtor
 
 
 
Jag försöker alltid basera mina artiklar på  aktuell forskning, accepterad anatomi och de gällande övertygelserna bland fackfolk men i denna artikelserie kommer jag skriva precis vad jag själv anser, tycker, tror och rekommenderar med noll källhänvisning.
 
Det blir en artikelserie helt baserad på mina egna personliga åsikter, teorier och erfarenheter som ni läsare får välja att acceptera eller dementera.
 
Jag har döpt artikelserien till ”Min syn” och den kommer innehålla vitt skilda ämnen som till exempel korsbandsskador, sötningsmedel, doping, kosttillskott, fettförbränningsträning med mera.
 
Vissa delar kommer vara jättelånga medan andra delar kanske bara innehåller några få rader där jag beskriver vad jag anser om till exempel LCHF.
 
Min förhoppning är att den artikelserie ska bli väldigt uppskattad på bloggen och skilja sig mot de andra inslagen.
 
Axon

martin@idrottsskadecenter.com
www.martinlöwgren.se

 

LEG. NAPRAPAT | LIC. PERSONLIG TRÄNARELIC. KOSTRÅDGIVARE

 

Kommentera